Grundtanken var :"Detta är min dagbok, där jag ska försöka beskriva hur mitt liv ser ut nu när Henrik åker till Afganistan med ISAF, International Security Assistance Force, som är en del av NATO." Då: Ett forum där jag kan skriva av mig, en informationskanal till Henrik. Nu: En berättelse om mitt liv som "hemmafru" i Kosovo, hur mitt liv ser ut och en informationscentral till familj och vänner hemma i Sverige.

torsdag 12 november 2009

Bak-å-fram

Ibland när jag ska blogga så vet jag inte alls vad jag ska skriva om, då blir det mest en massa dravel om ingenting. Andra dagar vet man precis. Idag var en sån dag, jag visste två saker jag kunde skriva om två. Men helst av allt skulle jag vilja ha bilder till för att illustrera det jag menar. Vilket brukar gå alldeles utmärkt när min kamera inte ligger i handskfacket i bilen. Inte ett jätteproblem om det inte vore så att jag måste klä på mig riktiga kläder, ta min kryckor och gå ner tre trappor (i ett trapphus som helt saknar ledstänger) sen runt huset in på gården hämta kameran och upp igen (utan ledstång med kryckor) med kameran. Jag känner att detta för närvarande är ett i princip omöjligt uppdrag Alltså skriver jag inte om de två sakerna som kräver bilder för att kunna förklaras. Inte heller har jag energi för att trava upp och ner i trapporna utan frukost i magen, tänkte därför äta lite rester. När jag, med tallriken med rester i ena handen och lådan med övriga rester som ska in i kylen igen i andra handen, öppnar kylskåpsdörren, fullt koncentrerad på att inte tappa tallriken, slinter jag med ena handen tappar burken på golvet som öppnar sig och ut far blomkålsköttgryta över hela golvet. Jag stoppar in min tallrik i mikron och börjar torka upp på golvet. Då går strömmen...

I stället skriver jag om min återupptagna passion för kortspel, en handikappad fru och en snuvig man = mycket tid över om dagarna. Då vi konstaterade att vi inte kunde spelar så många olika sorters spel, har vi fastnat för norsk skitgubbe. Dvs man lägger upp alla korten på bordet, varannat varv med baksidan upp och varanannat varv med baksidan ner. Sen spelar man efter vanligt skitgubberegler. Jag och Elle har "alltid" spelat canasta. Ett underbart kortspel. Har försökt lära H, men det var längesedan. Men vi tänkte försöka oss på det på nytt om vi bara hade två kortlekar. Ytterligare ett projekt att lösa med andra ord.

Detta är officiellt en fram och bak dag ingenting fungerar och ingenting blir som det ska. Jag tror jag ska krypa upp i soffan, smörja in mig med lite smärtstillande kräm och dricka mitt kalla kaffe och hoppas på att strömmen kommer tillbaka snart!

Tack för kortet Kerstin!

2 kommentarer:

Extramor sa...

Vilken dag! Det låter nästan som på arbetsförmedlingen när datorn pajat, ett par kollegor är sjuka eller borta av annan anledning och telefonen ringer och ingen svarar i den som alla har ansvar för...
Jag tycker riktigt synd om er. Tror inte att jag v et någon med samma förutsättningar som ni som har det så avigt just nu. Tänk om det funnits ledstång - då kunde Du i alla fall fått skjuts ner. Går inte er dator på ström? Är den kanske batteridriven?
Ha det gott. På lördag ska vi äta gås med mor och nio till.
Kram

Bella sa...

Datorn är batteridriven, det är en laptop. Plus att den är inkopplad till vår back up. Problemet när vi får strömavbrott är att om man inte ätit eller druckit kaffe/te är man körd hela köket lägger av för det är inte på back upen.Hoppas att gåsen kommer smaka bra, själv ska vi äta kyckling idag tillsammans med en amerikan och Olle. Kram