Kosovo är en provins i södra Serbien, men administreras av FN sedan Kosovokriget 1999. Området har en yta på 10 887 km² och omkring 2,2 miljoner invånare, varav 88 % är albaner, i övrigt främst serber (med mindre grupper romer, bosniaker, turkar och gorani). Kosovos huvudstad är Priština Under 2007 planerar FN:s säkerhetsråd ta en slutgiltig ställning gällande Kosovos framtida status efter långa förhandlingar mellan parterna.
Historia:Medeltiden Sedan den bysantinske kejsaren Herakleios bjöd in slaverna till Balkan på 600-talet e.Kr. har Kosovo varit bebott av serber. Under 1100-talet blev Serbien ett självständigt rike och Kosovo låg då i hjärtat av landet.
Den 28 juni 1389 stod slaget vid Kosovo Polje mellan å ena sidan en kristen allierad styrka och å den andra trupper tillhöriga Osmanska riket (varav en icke obetydlig del utgjordes av serber och greker). Den kristna armén besegrades och osmanerna kunde inte konsolidera segern. En stor del av den serbiska armén gick under och under efterföljande år stod Serbien svagt mot osmanerna.
Som en del av Osmanska riket fick den serbiska befolkningen färre rättigheter än vad man hade haft under de kristna härskarna. Dessutom införde osmanerna "blodskatt", vilket innebar att kristna bönder, som var befriade från reguljär militärtjänst, kunde bli tvungna att lämna sina söner som slavar, för att sedan bli muslimer och ingå i den osmanska armén. Denna tradition avskaffades senare under 1600-talet men satte djupa spår i det kollektiva minnet.
1600-talet till slutet av 1800-taletI samband med kriget mellan Osmanska riket och Habsburg och dess allierade 1683-1699 reste sig serberna i ett uppror. Då habsburgarna drog sig tillbaka norr om floden Donau vid fredsslutet följde osmanernas hämnd som slog hårt mot den serbiska befolkningen. Därav följde en stor utflyttning av serber. Efter detta skedde en storskalig inflyttning av muslimska albaner från norra Albanien till Kosovo. Denna process pågick i cirka 200 år fram till sekelskiftet år 1900, under denna period bevittnades även en albanisering av delar av den serbiska befolkningen som övergick till att tala albanska och konverterade till islam.
Andra hälften av 1800-talet såg den första större konflikten mellan albaner och serber då de muslimska albanerna tog sida för den osmanska regimen i kriget 1876-1877. Vid fredslutet var Serbien tvunget att återlämna Kosovo till osmanerna som sedan påbörjade en utrensning av de ortodoxa serberna från det nyskapade Kosovo. Många uppgifter talar om att totalt mellan 200 000 och 400 000 serber blev tvångsdeporterade från Kosovo i samband med förföljelser från den muslimska befolkningen. I sin tur var cirka 30 000 albaner tvungna att fly från de områden som Serbien behöll vid krigsslutet. Den etniska rensningen av serber i Kosovo nådde sin topp i samband med kriget mellan Grekland och Osmanska riket år 1897.
1900-taletI samband med Balkankrigen 1912 erövrades Kosovo av Serbien från Osmanska riket och i samband med frederna 1913 kom Kosovo att tillhöra Serbien. 25 000 albaner mördades det året i Kosovo. Efter första världskriget blev Kosovo en del i det nybildade konungariket Jugoslavien. Under andra världskriget ockuperades Kosovo av det italienska Albanien. År 1944 återtogs Kosovo av de jugoslaviska partisanerna, ledda av Tito. Under 1960- och 1970-talen flyttade många serber från provinsen för att bosätta sig i Serbien eftersom levnadsstandarden där var betydligt bättre än i Kosovo som förblev den fattigaste delen av Jugoslavien. En annan anledning kan var det hårda tryck som följde från Titos regering. Under denna period skedde en inflyttning av albaner från Albanien till Kosovo då Tito föredrog att hålla provinsen med en albansk majoritet, albanerna fick således makten i den autonoma provinsen vilket balanserade maktläget i det multi-etniska Jugoslavien.
Kosovo var en autonom provins i delrepubliken Serbien i Jugoslavien fram till 1989 då Sloboda Milošević avskaffade Kosovos självstyre, vilket bidrog till missnöje hos den albanska befolkningen. Detta ledde till att tusentals albaner blev utan arbete, utbildning och sjukvård. Milošević' avskaffande Kosovos privilegier och försämrade albanernas situation avsevärt. Hundratusentals albaner emigrerade till väst (bland annat 40 000 till Sverige). Kosovos folkvalde president Ibrahim Rugova ledde den albanska befolkningen genom sin antivåldspolitik fram till 1997, då väpnad konflikt bröt ut och Kosovokonflikten var ett faktum.
Kosovokriget och 2000-taletÅr 1999 inledde NATO ett krig mot Serbien, för att tvinga tillbaka serbiska trupper från Kosovo. Sedan dess har Kosovo administrerats av FN. Sedan kriget tog slut 1999 har större delen av den serbiska och romska befolkningen varit tvungen att fly på grund av våldsaktioner som har utförts av albanska extremister. Under 2006 hade den kosovoalbanska ledningen och Serbien börjat förhandla om Kosovos slutliga status och en tidsfrist till mitten av 2007 hade givits. En överväldigande majoritet av den albanska befolkningen i Kosovo vill ha ett självständigt Kosovo medan bland annat den serbiska befolkningen är emot. I april 2007 lade FN:s chefsförhandlaren fram en plan för Kosovo som skulle genomföras på längre sikt under internationell övervakning. I planen framgår bland annat att Kosovo skulle få övervakad självständighet och rätten att skaffa egna nationella symboler: så som till exempel en egen flagga, nationalsång och söka medlemskap i internationella organisationer, bland annat världsbanken. Den kosovoalbanska ledningen har varit positiv till förslaget medan det avvisats av den serbiska sidan. Eftersom Ryssland hittils vägrat att rösta för ett förslag som inte stöds av Serbien har FN beslutat att ett nytt förslag skall nås till november 2007. Den kosovoalbanska ledningen strävar efter självständighet, med stöd från USA och ett flertal EU-länder, medan den serbiska ledningen motsätter sig detta, med stöd från bland annat Ryssland, då de anser det vara ett brott mot Serbiens integritet som självständig stat och ett hot mot stabiliteten i regionen. Eftersom förslaget inte godtags av samtliga parter har nu Ryssland, USA, Storbritannien, Italien, Frankrike och Tyskland organiserat en gemensam grupp under FN:s övervakning för att förhandla med Serbien och den kosovoalbanska ledningen. Ett resultat skall väntas nås i november 2007.
