inte särldeles imponerad...

... av mig själv i fredags morse. Nu kanske jag ska backa bandet och börja från början.... 

Känner ni igen mannen på bilden? 

Papphammar. Bilden lånad från: thehanoi.blogg.se

Jag kände mig väldigt mycket som denna ganska klumpiga man i fredags morse. Jag tänker dock inte ta något som helst ansvar över mitt beteende. Jag tänker skylla allt på att det var fredagen den 13:e. Så här var det. Jag satt firade min stundande semester med en god vän från MAH, Åsa. Efter lite vin (och att Åsa gått hem, så oartig är jag inte att jag börjar när jag har gäster) började jag packa. Det gick väl sådär (mer om detta senare) Kom kanske i säng lite senare än vad jag kanske hade planerat från början. Några få fjuttiga timmar senare ringde klockan, det var dags att ta sig till flygplatsen. ( Nu var inte detta tillnärmelsevis så jobbigt som det verkar att jag gör sken av) Jojje kom och hämtade mig och körde mig till Sturup, flygplatsen som bara är snäppet bättre än de forna öst-statsflygplatser jag har häng på ett par gånger, klockan är då ca halv sju på morgonen. Jag känner att jag måste köpa en kaffe. När jag står i sju-elva kön hör jag någon ropa mitt namn. 

Jag vänder mig om, där sitter en vän, Frida, som jag inte träffat sen i höstas.  Hon var på väg på chartersemester tillsammans med en kompis. De två sitter vid ett bord tillsammans med en kille, som jag tror var pojkvän till Fridas kompis. Jag köper mitt kaffe, går fram till dem och pratar. Lite för länge. Helt plötsligt är det lite bråttom till guiden. Precis innan jag ska gå kommer jag på att jag i min väska har en flaska bubbel som jag tänkt dela med min man på hotellet. Nu har vi ju sedan 2001 stött på patrull när det gäller vätskor och plan. Då ger jag min bubbelflaska till Frida & co och tycker de gott kan dricka upp flaskan innan de går på sitt plan som ska gå en timme senare än min. Jag beger mig till säkerhetskontrollen. Där tantalantan upptäcker min ansiktstvätt på 200 ml. Hela 100 ml mer än vad jag får ha med mig. Och med tanke på mitt otroligt terroristiska utseende pekar hon bort mot incheckningen och ber mig slänga eller checka in väskan. Då jag inte alls var sugen på att slänga bort mina inte helt gratis hudprodukter, bestämmer jag mig för att checka in väskan. Efter att ha småjoggat ut ur säkerhetsområdet och kommit till incheckningen får jag reda på att jag inte får lämna in min väska. Muttrande springer jag bort till Frida med sällskap för att beklaga mig. Då erbjuder sig pojkvännen att ta min ansiktstvätt och min flaska och hålla dem i tryggt förvar tills Frida kommer hem, och får dem och senare kan lämna över dem. Nöjd med detta går jag mot säkerhetskontrollen. När jag är i bågen (som förövrigt piper naturligtvis, why not?!) Ropas det i högtalaren. Anna Flodén till gaten! 

Kul, precis vad jag behövde då! 

Och ännu roligare blev det när jag kom ombord och möttes av jubel och varma leenden av de affärskvinnor och män som var lite stressade över att komma till Stockholm. (Nej nu ljuger jag, det var inte idoga leende och glada tillrop. inte alls) Jag satte mig på min plats, som tack och lov inte delades med någon, faktum var att jag hade nästan hela min rad för mig själv. Och vips (ett vips är i detta fallet 55 minuter) senare var jag framme i Stockholm. Jag tog Arlanda Express in till stan. Väl framme där (nu vill jag att vi noterar att det är kanske ca 14 år sedan jag var i Stockholm senast) gjorde jag det enda rätta. Laddade ner nån form av turistapp och försökte hitta turistbyrån.... som enligt anslag på stationen hade "flyttat till andra sidan gatan". Tack för den. Istället för en trevlig person som läst turism, fanns det inte en utan 4 datorer med information om Stockholm varav noll (0) fungerade. Då gjorde jag, återigen, det enda riktiga. Ringde min mor. Hon guidade mig från Stockholm C till vårt hotell. Tack så mycket! Otroligt tacksam över mobiltelefoner och världens bästa mor! 

Jag tror att fortsättning får följa i morgon....

 

Nya husdjur

Husdjur var det ja... Man skulle kunna tro att det var nått mjukt fint och trevligt, en valp eller en kissekatt,  det är det inte. Det är en gigantisk dammråtta. Så stor att jag inte vågar gå in i vardagsrummet med lampan släckt. Tänk om en bits? Å andra sidan vågar jag inte gå in i vardagsrummet när det är ljust, då syns den som bäst. Ligger borta i hörnet och tittar surt på mig och morrar. Obehagligt värre.

Det jag borde göra är att kavat ta fram dammsugaren, borsten eller bara ta den med handen (om det inte vore för att den kanske bits) och få saken (dammråttan) ur världen. Det är vad jag borde, men vad man borde och vad man göra är som bekant två vitt skilda saker.

Veckan som gått

har dominerats av feber och en enorm smärta i kroppen. Kan inte minnas att jag någonsin haft sånt obehag, i kombination med ganska mycket feber har det varit tröttsamt. Inte för att detta har hindrat mig från att sitta vid datorn halva dagarna. Jag har en god vän som ska gifta sig och jag pysslar lite med någon som kanske ska bli en inbjudan. Har hunnit göra många roliga teckningar. Somliga av dessa kommer kanske komma upp senare. Fast här kommer ett litet flygplan.

 

Förlagan är ett bokmärke min mor hade som barn

The place to be

 Hade varit lite fräckt att ha en riktig

Nu har jag ritat igen. Tyckte det blev roligt och drog mig till minnes att jag inte minns (kan man säga så här?) när jag hade Bellas piff och bar senast, någon som minns?  Sedan jag skrev sist, har jag piggnat till något även om jag nyser en massa fortfarande, dessutom har jag jobbat en del. Jag har varit på dammiddag och på bal med nya skor, vilket var superroligt. Min fina man anslöt senare på natten. Det är så mysigt att ha fått hem honom även om det bara är tillfälligt. Nu ska jag laga middag åt familjen!

hemma med sjuk mig

Så här pigg och glad är jag idag. Då har jag ändå börjat ha tråkigt trots att jag sett både på utvalda delar av Nyhetsmorgon, Ellen, Oprah och nu Extreme home makeover. Men som min fine make säger, då börjar du ju bli frisk. Trots denna friskhet,  ser jag inte fram emot att kliva ut pyjamasen och ta på mig kläder för att handla mat. Inte allt, men det är väl bara att gör det. Jag får se det som en övning inför morgon dagen. Då tänker jag nämligen jobba som vanligt. Men nu tänker jag vila lite till.

bilen

Fördomsförstärkare kallas det ju när någon säger eller gör något som förstärker de fördomar man redan har. Vi vill ju så hemskt gärna vara fördomsfria, men helt ärligt, det är vi kanske inte... Denna veckans fördomsförstärkare har med min bil att göra, alla flickor som har valt att kommentera den säger att den är fin och orange. Männen som har kommenterat den har frågat: Är det en Ford?

kvällens aktivitet

Ikväll har jag tagit mig an en liten utmaning. Nämligen att rita en bil, då min "stil" vanligtvis är gulligt (?) naiv, fanns det önskemål om att jag skulle bevisa att jag kunde göra något annat. Så här är den, kvällens projekt. Den är inte helt färdig, men jag vet inte om jag vill göra mer detaljer på den, ska sova på saken.

Lägg gärna märke till modellen på bilen.